Minnesutflykt till Hastings

Det underbart vackra vädret fortsätter. Steve är på jobb medan jag sov ända till halv 10 eftersom det inte är några klasser på gymet den här veckan på grund av att golven slipas.

Igår följde jag med Steve till hans bowls-klubb då han hade en liten tävling. Det var hans femte tävling på sex dagar så han började bli lite uttävlad och har svårt att hitta energi och motivation, speciellt då han spenderar hela arbetsdagen utomhus i hettan. Nu har han iallafall bestämt sig för att ta en tävlingspaus på några dagar åtminstone. Han har inte hunnit träna bowls alls på flera veckor då han har haft så många tävlingar vilket har lett till att hans spel blivit väldigt ojämnt och han har inte haft möjlighet att ta reda på varför. Igår, efter tävlingen, så spelade vi några varv tillsammans och Steve provade nya klot och nya grepp.

I onsdags kom min kompis Lisette och hennes härliga dotter Veera på besök i ett par dagar och det måste Lisette och jag naturligtvis fira med var sin Blue Arrow.

Dagen efter steg vi upp vid halv 8 eftersom vi skulle ta tåget till Hastings där vi var på EF-språkresa 1986. Det var där vi träffades för vi bodde hos samma värdfamilj, fast i vårt fall var det en "värdtant", Mrs P Fuller.

Tåget ner till Hastings tar 2 timmar trots att staden bara ligger ca 100 km. Jag hade kollat när ett direkttåg skulle gå från Clapham Junction men vi missade det med ca 2 minuter eftersom vi inte kom på det första tåget från Wandsworth Town som vi planerat. Tåget var fyllt till bristningsgränsen. Det fick mig ännu en gång känna tacksamhet för att jag inte behöver pendla in till något kontor längre.

Så, vi fick ta följande tåg som krävde ett byte men det gick utan problem och tillslut var vi i Hastings. Det småregnade när vi kom fram men som tur var klarnade det upp efter en halv timme och vi fick en riktigt fin dag. Vår promenad längs memory lane kunde börja. Vi styrde först kosan mot piren där vi brukade gå på disko och kolla i souvenirbutikerna. När vi kom ner till stranden såg vi bara en lång "brygga", alla de byggnaderna var putsväck. Läste senare att de hade brunnit ner för några år sedan. Det pågick emellertid byggnadsarbete där så förhoppningsvis kan de bygga upp allt igen.

Så här såg det ut när vi var där 1986.

Bild härifrån: http://www.geograph.org.uk/

Efter att ha vandrat runt på stranden en stund gick vi till gamla stan och hittade en intressant restaurang, Whites, som fokuserade på fisk och skaldjur. Hastings är ju trots allt en kuststad.

Men, till förrätt beställde jag naturligtvis stekt kycklinglever. Finns det på menyn som är det det självklara valet.

Till huvudrätt blev det iallafall stekt rödspätta med skaldjurssås och grönsaker. Bra att man fick två olika grönsaksrätter för då slapp jag byta ut potatisen, jag blev mätt av de andra grönsakerna. Något som jag däremot INTE gillar är när man envisas med att servera all mat i sopptallrikar. Det gör det väldigt jobbigt att äta.

Vi blev iallafall proppmätta, slapp äta mer resten av dagen. Har märkt att man ofta får mycket större portioner när man åker till restauranger utanför London utan att priset stiger, tvärtom.

Efter lunchen fortsatte vi vår upptäcksfärd.

Vår värdtant hade bott ganska nära Hastings Castle, dvs. på stadens högsta punkt, så vi började klättra. Vi hade uppenbarligen bättre ork när vi var 16 för då gjorde vi den här promenaden minst en gång om dagen och jag minns inte att det var så jobbigt.

Tillslut kom vi iallafall upp. Vi hittade området där vi bott men kom inte ihåg vad den exakta gatan hette. Vi var iallafalla nära.

När de gråa molning skingrades skiftade vattnet från grått till blågrönt och vi gick ner till stranden igen. Många engelska kuststäder har blivit ganska nedgångna men Hastings verkade ha stått emot förfallet någorlunda och såg fortfarande helt fräsch ut.

Vi var hemma igen halv sex och efter att ha slappat hemma i ca en timme promenerade vi till en Bowls-klubb i närheten där Steve och hans lagkompis spelade kvartsfinalmatch i par. Tyvärr blev de utslagna men Lisette och Veera fick iallafall se hur man spelar bowls och efter 6-7 veckors torsdagsbowlande har Steve fått tillbaka sina lediga torsdagar:-)