26 april 2013

Teaterbesök

Hej igen. Det har varit ett par dagars frånvaro här men jag har antingen inte haft något att skriva om eller så har jag inte hunnit.

Nu är det fredag iallafall och det har vi firat med att äta hemgjorda hamburgare med rökt lax, jag med mina LCHF-ostfrallor. Det är så gott att vi nästan sitter och blundar när vi äter. Det ska vara massor av majonnäs och dill till samt ost, lök, sallad och lite paprikapulver.
Igår var det dags att utnyttja Steves 40-årspresent från mig, biljetter till pjäsen War Horse. Vi åkte in till stan lite tidigare för att gå runt i några affärer och äta middag. För första gången på länge hade vi inte bokat någon restaurang utan gick gata upp och gata ned i Soho innan vi stötte på ett franskt stället som hette Prix Fixe Brasserie. De hade en stor meny till ett fast pris så vi gick in dit. Vi blev mycket imponerade, maten var god, portionerna stora och servicen trevlig.

Jag valde stekt lax med avocadoröra till förrätt.
och grisschnitzel med gräddsås och gröna bönor samt lök- och tomatsallad (istället för potatisen) till förrätt. Köttet var panerat men det fick gå för den här gången. Portionen var jättestor så man kunde verkligen inte klaga.
Eftersom det var ett specialtillfälle så beställde jag Affogato, dvs. vaniljglass med espresso till efterrätt. Jag gav en boll till Steve för jag var så mätt efter de andra rätterna men gott var det. Mätta och belåtna och smått lulliga efter att ha delat en flaska rödvin promenerade vi till teatern.
Teatern, London New Theatre, är säkert Londons fulaste teater, men så är den byggd på 70-talet också. Jag tänkte först gå förbi den då den såg ut som övergiven fabriksbyggnad.
Vi hade bra platser, i mitten på 5:e raden. Man får inte fota på teatern så det här är det enda jag har i väntan på att pjäsen skulle börja.
Det var en fantastisk pjäs och så skickligt gjort. Varje häst sköttes av 3 personer och efter en stund glömde man bort att de fanns där. Jag kan tänka mig att de övat länge på att få djurens rörelser så verklighetstrogna som möjligt. Killen som skötte huvudet stod också för hästljudet...som kanske ibland lät mer som en brunstig gorilla än häst:-)
Steve var nöjd över sin present och eftersom det var ganska sent när pjäsen var över så promenerade vi ner till The Strand och tog bussen därifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...