23 juli 2012

Pust, stånk och rossel

Nu sitter vi alla och mätta och belåtna framför TV. Jag gjorde moussaka till middag som blev jättelyckad (tror inte man kan misslyckas med den rätten). Det blev bara en pytteliten bit kvar. Till efterrätt blev det nyplockade jordgubbar med grädde. Jag pratade just med Steve på telefon och berättade att vi ätit moussaka, hans favoritmiddag. För att vrida om kniven ytterligare så nämnde jag också att vi ätit räksmörgåsar till middag igår som är hans andra favoriträtt:-). Annars så hade hans hemresa gått utan missöden, han hade till och med fått med sig kappsäcken. Han berättade också att engelska ishockeylaget hade varit på samma plan från Helsingfors som han. Hmm, kanske fel årstid att träna ishockey...inte undra på att det går dåligt för England i ishockey om största delen av träningen sker på barmark.

Idag har jag varit ute på en löprunda. Jag hade beslutat mig för att jag skulle börja träna när Steve åkte tillbaka till London och idag var det dags. Men jisses vad de första fem minutrarna var plågsamma, jag kunde knappt andas och det kändes som om lungorna skulle sprängas. Jag kunde inte förstå varför det kändes så jobbigt eftersom kondisen inte kan sjunka så drastiskt på endast 10 dagar. Jag joggade iallafall envist på och försökte sätta upp olika delmål. Efter drygt 5 minuter började det lätta och jag hittade både andningen och rytmen. Efter 15 minuters löpning på landsvägen svängde jag in på en skogsväg som gick ända hem. Jag löpte hela 30-minutersrundan utan att gå och i ganska god fart (tycker det ser så löjligt ut när löpare springar lika sakta som man går) och avslutade sedan med Plankan i tre minuter.

Nu efteråt förstår jag att den tröga starten berodde på min LCHF-kost eftersom kroppen kommer igång långsammare då man inte tankar kolhydrater (socker) före ett träningspass utan använder sitt fett som bränsle som tar lite längre tid att "utvinna". Fördelen är att man, när man väl fått ångan uppe, kan fortsätta mycket längre än en kolhydratdriven individ. Man återhämtar sig också snabbare.

Nej, nu är det bastudags, har inte provat vår nya bastukamin ännu.

4 kommentarer:

  1. Jag tycker alltid att det är konditionen som åker först när jag har haft en träningspaus. JAg känner defintivt efter en vecka och absolut efter tio dagar. För mig känns det som att kroppen har glömt bort vad den ska göra, och speciellt på BMF där vi tränar rätt mycket hög intensiv träning.
    Men kul att det kändes bättre efter de första fem minuterna! :)

    SvaraRadera
  2. Håller helt med dig. Det är så deprimerande för man vet ju hur länge man måste kämpa för att få upp den till en bra nivå.
    Du märker säkert snabbt om du varit borta från BMF en vecka eller två. Det är säkert det bästa man kan träna för det innehåller allt, både uthållighet och styrka. Borde kolla om de har något motsvarande i Wandsworth.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns BMF i Wansworth :)

      Radera
    2. Då har jag inga ursäkter längre:-) Ska ta och kolla när jag kommer tillbaka.

      Radera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...