Middag i 17-1800-talsstil

Igår fick vi ännu en solig dag, bara en skur som naturligtvis passade på att komma när jag klippte gräsmattan. Jag gav mig dock inte utan klippte på och 10 min senare bröt solen fram igen. Jag erbjuder mig alltid att klippa gräset när jag är hemma för det ger bra motion. Det tar en timme att klippa framsidan av huset och lika länge till för baksidan, det är inga frimärksstora plättar när man har hus på landet.

På kvällen träffades mina föräldrar och vi "barn" med våra respektive och min moster och hennes man samt deras "barn" med deras respektive för en liten släktträff på restaurang Ädelbragd i Oravais, Finland. Det är alltid så kul stämning när vi träffas för det finns inga dysterkvistar i den delen av släkten. Alla är härligt "slängda i käften":-)

Middagen hölls i det gamla furirbostället från 1700-talet som ligger vid slagfältet där svenskarna (och finnarna) slogs mot ryssarna i kampen om Finland under finska kriget 1808-09.

Middagen inleddes med att en servitris berättade om bordsetiketten på 1700- och 1800-talet och den mat vi skulle äta. Det var jätteintressant och gjorde att man fick ut mer av middagen.

Vackra gamla vattenflaskor och ljusstakar

Vi fick bland annat lära oss att man placerade besticken lite snett och med gaffeln nedåt för att det inte skulle uppfattas som om man hotade personen mittemot. Brödet åts vanligtvis inte, såvida man inte fortfarande var hungrig efter middagen och det betecknade att man inte fått tillräckligt med mat, dvs. dålig värd.

Traditionellt satte man förrätt, huvudrätt och efterrätt på tallriken på en gång. Vi nöjde oss emellertid med förrätt och huvudrätt samtidigt:-) Maten var jättegod. Till förrätt fick vi gravad lax och gädda med smetana, syltlök och oliver. Till huvudrätt kokad kyckling (var myyyycket godare än den såg ut kan jag säga), honungsslungade rotsaker, krusbärssås och nypotatis. När någon rätt tog slut kom de genast med påfyllning. Vi hade också turen att få prova lamm och nypotatis med kardemumma- och vitsås som blev över från de föregående besökarna. Det tackade vi för:-). Kardemummapotatisen var en ovanlig smakkombination men jättegod.

I väntan på godsakerna.

Det blev så att släktens "äldsta" satt vid honnörsbordet:-).

Farsan, morsan och moster.

Efterrätten var fantastiskt god, en blandning av äppelpaj/ugnspannkaka, två favoriter i en. Vi åt den med överbliven smetana och krusbärssås. Middagen avslutades med en god kopp kardemummakaffe.

Efter middagen bad de oss att skriva i gästboken och vi var i gott sällskap av Finlands president som, på egen önskan, besökt restaurangen veckan före tillsammans med sin partner. Det var hans andra besök här vilket säger mycket om kvaliteten på maten och servicen. Han har säkert ätit ett antal goda middagar i sitt liv.

Runt furirbostället finns det många olika stockhus

Här kan man ta sig en rökbastu och svalka sig i badtunna mellan varven. Den är inte billig att hyra men om man är ett gäng så skulle det säkert vara kul. Den tar 10 timmar att värma upp.

När vi kom hem efter den jättetrevliga middagen så öppnade vi en flaska äkta champagne av märket Veuve Clicquot som min brorsa Magnus hade haft med sig. Champagnen kallas också för Gula Änkan efter kvinnan som drev champagnehuset på 1800-talet. Det var torrt och mycket gott.