Det går fortsatt nedåt

Ja vikten alltså. Jag vägde mig imorse på min sprillans nya superexakta våg och såg att jag gått ned ytterligare 0,7 kg och ligger nu på 60.5 kg. 2,5 kg kvar. Jag fick också Steve att ställa sig på vågen i morse men han var inte alls nöjd med vad han såg. Men istället för att ta det som en varning att det är dags att ta sig i kragen så skyllde han naturligtvis på att vågen visade fel. Ja, kanske på några gram sa jag, men inte flera kilo. Typiskt män, de har ingen självinsikt alls. Seriöst så borde Steve börja kolla på vad han äter ur hälsosynpunkt. Han har stora problem med knäna och andra leder och nästan konstant värk och varje kilo han sätter på sig ökar naturligtvis belastningen på dem.

Det om vikt och hälsa. Idag bär det av till Birmingham över helgen. Ska bli så kul att träffa Svanhild igen och se var hon och hennes man bor. De bodde tidigare inne centrum men nu har de flyttat ut på landet och bor i en liten by 25 minuter utanför stan. Jag gillar engelska byar, de är så otroligt pitoreska.

Det ser dock ut som om hemkomsten på söndagen kan bli problematisk då tunnelbanan i London strejkar ännu en gång. Det blir till att ta ett antal bussar. Orsaken den här gången är att en tunnelbaneförare har blivit uppsagd, säkert inte utan orsak. Fackföreningschefen för de tunnelbaneanställda har blivit helt maktgalen och arrangerar strejker till höger och vänster. Han beter sig som om det är hans alldeles eget kungadömme som han kan styra och ställa precis som han känner. Många av hans strejker har inte ens stöd av många av de fackföreningsanställda. Det här är verkligen ett exempel på när makt används på fel sätt.