Två kompisar har varit i London och det har varit en helg med fullt program. Tony har varit här på kurs sedan början av veckan och Minna kom i torsdags. Det valde att bo på Waldorf Hotel i centrala London istället för en uppblåsbar madrass hemma hos Steve och mig och jag kan inte säga att jag förberår dem:-))
Jag tog fredag eftermiddag ledigt från jobbet och jag och Minna åkte till Westfield Shopping Center som lär vara det största urbana shoppingcentret i Europa. Där finns de flesta affärerna som man kan hitta på Oxford Street, minus människomassorna. Efter fyra timmars shoppande började vi känna att vi fått nog och vi åkte till en jättemysig och flera hundra år gammal pub i stadsdelen Hammersmith. Jag älskar gamla pubar, de riktigt andas historia, något som man aldrig upplever i "fuskpubar" utanför England (eller Irland). Vi kom dit kl 4 och då var det lugnt och tyst men vid 5 såg det ut som 2 proppfulla turistbussar stannat, för det formligen välde in folk till puben. Det var After Work-time, något som är mycket viktigt för engelsmän. Som om det inte räckte med att se sina kollegor varje dag mellan 9 och 5, sedan ska man tillbringa största delen av fredagskvällen med dem också:-).
Vid halv 7 hämtade vi upp Tony vid Hammersmith tunnelbana och gick till en av min och Steves absoluta favoritrestauranger, Azou. Jag har tagit hela den närmaste släkten och de flesta av mina kompisar dit. Ingen får lämna London utan ett besök på Azou:-) Restaurangen gör nordafrikansk mat i tajiner vilket gör köttet så mört att det formligen faller av benet bara genom att titta på det. Ägaren med det marockanskt klingande namnet (;-)) Chris är också en underhållning i sig. Han har konstant ett glas konjak eller whiskey i handen och blir gladare...och givmildare...ju längre kvällen lider och det har skett både två och tre gånger att han bett oss sitta ned igen för en drink "on the house" när vi tagit på oss jackorna och varit på väg ut:-). I fredags tror jag han tog priset. Vi hade betalat och var på väg ut när han åter bad oss sätta oss ned för en drink. De frågade vad vi ville ha och Steve sade ett glas rött vin (vi dricker alltid samma vin där, ett marockanskt rött vin som inte finns att köpas i någon butik utan måste specialbeställas). Nästa minut kom det in en hel flaska och när den var slut kom det automatiskt en till. Jag tror att alla av oss hade fått tillräckligt med rött vin vid det laget men ville inte verka otacksamma och tvingade i oss den sista flaskan innan vi insisterade på att vi måste åka:-). Steve sade efteråt att han undrar vad Chris tänker dagen efter han har haft sina "givmilda" kvällar när han räknar mägden sprit som serverats och pengarna som kommit in:-)
Jag tog fredag eftermiddag ledigt från jobbet och jag och Minna åkte till Westfield Shopping Center som lär vara det största urbana shoppingcentret i Europa. Där finns de flesta affärerna som man kan hitta på Oxford Street, minus människomassorna. Efter fyra timmars shoppande började vi känna att vi fått nog och vi åkte till en jättemysig och flera hundra år gammal pub i stadsdelen Hammersmith. Jag älskar gamla pubar, de riktigt andas historia, något som man aldrig upplever i "fuskpubar" utanför England (eller Irland). Vi kom dit kl 4 och då var det lugnt och tyst men vid 5 såg det ut som 2 proppfulla turistbussar stannat, för det formligen välde in folk till puben. Det var After Work-time, något som är mycket viktigt för engelsmän. Som om det inte räckte med att se sina kollegor varje dag mellan 9 och 5, sedan ska man tillbringa största delen av fredagskvällen med dem också:-).
Vid halv 7 hämtade vi upp Tony vid Hammersmith tunnelbana och gick till en av min och Steves absoluta favoritrestauranger, Azou. Jag har tagit hela den närmaste släkten och de flesta av mina kompisar dit. Ingen får lämna London utan ett besök på Azou:-) Restaurangen gör nordafrikansk mat i tajiner vilket gör köttet så mört att det formligen faller av benet bara genom att titta på det. Ägaren med det marockanskt klingande namnet (;-)) Chris är också en underhållning i sig. Han har konstant ett glas konjak eller whiskey i handen och blir gladare...och givmildare...ju längre kvällen lider och det har skett både två och tre gånger att han bett oss sitta ned igen för en drink "on the house" när vi tagit på oss jackorna och varit på väg ut:-). I fredags tror jag han tog priset. Vi hade betalat och var på väg ut när han åter bad oss sätta oss ned för en drink. De frågade vad vi ville ha och Steve sade ett glas rött vin (vi dricker alltid samma vin där, ett marockanskt rött vin som inte finns att köpas i någon butik utan måste specialbeställas). Nästa minut kom det in en hel flaska och när den var slut kom det automatiskt en till. Jag tror att alla av oss hade fått tillräckligt med rött vin vid det laget men ville inte verka otacksamma och tvingade i oss den sista flaskan innan vi insisterade på att vi måste åka:-). Steve sade efteråt att han undrar vad Chris tänker dagen efter han har haft sina "givmilda" kvällar när han räknar mägden sprit som serverats och pengarna som kommit in:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar