24 april 2017

Bussresa i Cotswolds

 Igår lekte jag och tre kompisar turister och tog en turistbuss med guide runt vackra Cotswolds. Kl. 8 på morgonen, gäsp, avgick bussen från Victoria Coach Station och resan kunde börja.

Efter ett par timmars bussresa medan guiden berättade om allt vi passerade anlände vi till första stoppet av fyra, den fina byn Burford. Där fick vi en timme på oss att promenera runt och beundra de gamla byggnaderna i Cotswolds-sten.
Den här butiken sålde borstar för alla tänkbara behov:-)
När alla satt sig i bussen igen körde vi vidare i 20 minuter tills vi kom till nästa stopp, Bibury där vi också skulle äta lunch på Swan Hotel, ett sk. coach inn (ungefär resandehotell på svenska), som härstammar från 1600-talet. Först gick vi dock omkring och beundrade de otroligt mysiga och GAMLA stugorna. Hela byn andas historia. 
Jag gillade hur de format smöret på restaurangen, som toppen av stenmurar som man såg överallt.
Byn ståtar med sin egen forellodling som låg tvärs över gatan från hotellet och det var ett självklart lunchval. Vi fick var sin helstekt forell som var hur god som helst.
Rapsfälten lyste gula överallt men vi fick lära oss att raps utarmar jorden helt. Om man beslutar sig för att börja odla något annat måste man gödsla marken för att något ska kunna växa. Inte den mest miljövänliga växten med andra ord och så säger vegetarianer att vegetarismen är såååå bra för miljön, bull säger jag. Raps är nog inte den enda växten som utarmar jorden.
Det tredje stoppet på vår Cotswolds-rundtur var Bourton-on-the-water, eller Cotswolds Venedig. Staden var väldigt pitoresk men det fanns väldigt mycket turister där och när vi pliktskyldigt vandrat runt alla små gator satte vi oss på en pub. Det finns en gräns för hur mycket man orkar se under en dag:-)
Vårt sista stopp på resan var Stow-on-the-Wold som ligger över 200 m över havet och är Cotswolds högsta punkt:-)
Vi gick runt lite och sedan satte vi oss för var sin drink på det äldsta "innet" i England, The Porch House, och som lär härstamma från 947 eKr. Inte illa.
Kl. 18.30 var vi tillbaka i London igen, trötta men nöjda med dagen. Det är verkligen ingen semester att turista:-) Vi hade väldigt tur med vädret, soligt mest hela tiden, och den kvinnliga guiden kunnig. Ibland kan det vara skönt att låta sig skyfflas runt som lemlar av en guide som tar hand om allt.

22 april 2017

The Wedding Reception - interaktiv teater

Sådär, då är mina två gympass avklarade och lägenheten storstädad. Bästa känslan när man har en ren lägenhet.

Igår var jag och Carina på en lite annorlunda men fantastiskt rolig komedi, The Wedding Reception (bröllopsmottagningen). Det ingick trerätters i showen för det var ju trots allt brölloppsmottagning. Bakgrunden till skådespelet var att brudens föräldrar hade ordnat en överraskningsfest för Will och Kate som hade gift sig borgeligt. Åskådarna var gäster och alla utom en var brudens vänner och bekanta, endast brudgummens moster var inbjuen. Innan middagen inleddes samlades alla gäster i en bar bredvid och "bestmannen" gick från bord till bord och välkomnade alla och sade hur tacksam han var över att vi alla kunde komma på festen:-). Sedan var det full fart med förvecklingar och drama både under och mellan rätterna. Även vissa gäster som satt "olyckligt" till inkluderas i skådespelet men de höll masken bra och levde sig in i sina roller:-D
Förrätt
Brudens föräldrar instruerar alla hur vi ska ropa och hurra när de intet ont anande nygifta kommer in i salen.
Och här kom de, men brudgummen tvärvände i dörren:-)
Sedan råkade bestmannen få ett par lugnade piller av brudgummens moster som fick motsatt verkan:-)
Dags för huvudrätt.
Under huvudrätten underhölls vi av "Elton Con"
Plötsligt dök Wills morsa upp, som inte var inbjuden. Det visade sig att hon hade ett förhållande med Wills bestman. Det blev mer och mer komplicerat:-)
Wills eleganta moster som hade piller för alla behov i sin handväska.
Dags att skära brölloppstårtan som hade gjorts av en äldre man i publiken som skådespelarna döpte till Paul. Det visade sig dock att han gjort tårtan i styrox och Paul fick sig en utskällning:-)
Allting ordnade upp sig till slut och Kate, Will och Kates föräldrar avslutade med att dansa en rolig medley.
Det var en helt fantastiskt kul show och det blev ju extra kul när publiken rekryterades, någonting som lyckas här i det här landet då engelsmännen inte är rädda att bjuda på sig själv. Det blev en kväll med många goda skratt och något jag rekommenderar alla som vill ha en liten annorlunda teaterupplevelse.

21 april 2017

Musikaler, teater och god mat

Äntligen fredag och jag börjar så småning om sätta punkt för den här arbetsveckan ... hoppas det inte kommer några fler förfrågningar för jag är redan fullbokad mer eller mindre till nästa onsdag.

I onsdags förflyttades farsan till Vasa Centralsjukhus för rehabilitering så nu är han mer eller mindre på hemmaplan. Där kan majoriteten svenska och ofta dialekt. Ambulanstaxin körde non-stop från Åbo till Vasa och fyra timmar senare var farsan och morsan (som bett om att få följa med) framme. Läkarna har nu tagit bort den sista av epilepsimedicinen så nu får man hoppas att närminnet också återhämtar sig helt, ofta en biverkning av epilepsimedicin eftersom medicinens uppgift är att dämpa de elektriska impulserna i hjärnan som styr allt som sker i kroppen så att de inte är lika snabba/starka för att förhindra nya anfall. Det är otroligt hur en större operation kan påverka hela kroppen, från topp till tå, det berättade inte läkarna innan operationen. Vad skulle man gjort utan google?! ... säkert gripits av panik. Det går framåt iallafall och det är huvudsaken:-)

Lite om vad jag har sysslat med i London den senaste veckan, förutom att jobba och gå på gym.

Igår var vi ett litet gäng som åt middag på den berömda fiskkocken Rick Steins första restaurang i London som ligger i Barnes som inte är alltför långt från Wandsworth.
Vi fick ett helt fantastiskt bord med utsikt mot Themsen.
Eftersom Rick Steins specialitet är fiskrätter så var valet enkelt. Jag började med musslor i smörig sås. Som smörfantast så var det en sås i min smak, det enda minuset var att kocken varit lite för ivrig med saltkaret:-)
Till huvudrätt beställde jag hälleflundra med dill, morötter och selleri samt grönkål istället för potatis. Såsen var fantastiskt god, skulle ha kunnat slicka tallriken ren:-). Trots att Rick Stein är en kändiskock så var inte priset alltför hutlöst utan helt ok faktiskt, och vinet var billigare än i många kedjerestauranger. Hit vill jag åka igen.
I onsdags var Carina och jag på en liten annorlunda musikal på en pub i Angel. Det enda jag visste om musikalen när Carina bokade biljetter dagen var att den hette Adam & Eve ... and Steve. Redan titeln gjorde ju att jag måste gå och se den. Först trodde jag att det skulle vara ett triangeldrama där Adam och Steve tävlade om Eve men när jag såg att 90 % av publiken var homosexuella män så förstod jag att så nog inte var tillfället:-D. Det slutade med att Eve tillslut fick Adam och Steve mötte en kille som hette Bruce på en dajtingsite och åkte till Brighton som är en populär stad bland homosexuella:-). Det var en riktigt bra musikal och man fick många goda skratt:-)
Eden
Innan jag åkte till Finland var Carina och jag på en annan teatershow, den här gången en improvisationsmusikal. Här fick publiken föreslå vad musikalen skulle handla om och vilka musikaler som låtarna skulle basera sig på (t.ex. Chicago, Book of Mormon osv.). Tyvärr hade deras senaste musikaler handlat om antingen Brexit eller Trump så nu bad de om ett annat ämne (jag skulle gärna ha sett båda:-). Tillslut fick den titeln "Love in isle 5 at Tesco", dvs kärlek i gång 5 på Tesco (englands motsvarighet till Prisma och Ica). Den här showen hålls några gånger i månaden och man kan lätt se den hur ofta som helst eftersom innehåller varierar enligt publikens förslag. Och som allt i London så håller showen mycket hög kvalitet. En kille som satt på första rad hade sett showen 42! gånger. Snacka om hängivenhet:-)
Ikväll blir det ännu en show men jag är inte helt på det klara vad den handlar om:-) Jag tror det är en komedi som utspelas på en bröllopsmottagning, tror det var prins Williams och Kates bröllop. Det ingår också mat. Carina är bra på att hitta galna teatershower och upplevelser och jag är inte den som säger nej:-)

18 april 2017

Upp och ner, fram och tillbaka

Ja nu har det gått en tid sedan jag senast skrev men det har varit ett par turbulenta veckor.

Den 4 april åkte jag hem till Finland för att vara sällskap åt min morsa när farsan var i Åbo universitetssjukhus för en planerad stor hjärtoperation dagen efter. De har flyttat alla hjärtoperationer från Vasa till Åbo så nu är det ett litet helvete för alla Österbottningar som måste genomgå stora hjärtoperationer.

Farsan åkte själv ner med specialtaxi till Åbo som Folkpensionsanstalten till all lycka betalade majoriteten av. Det skulle aldrig ha gått att han åkt ner ensam med buss eller tåg eftersom han inte kan finska plus att han var i för dåligt skick för att kunna gå några längre sträckor.

Han opererades på onsdagen och den gick helt enligt planerna. Tyvärr kom det fram efter några dagar att han fått ett epilepsianfall genast efter operationen som troligen berodde på att en liten mikroskopisk partikel lossnat under operationen och vandrat till hjärnan. Men, hellre epilepsi än en hjärnblödning. De gav honom epilepsimedicin och efter ett par dagar var alla hjärnkurvor normala igen. Nästa orosmoln kom när de inte lyckades väcka upp honom efter en vecka. Vi blev naturligtvis oroliga och tillslut beslutade morsan och jag att vi skulle åka ner till Åbo och stanna där ett par dagar i deras anhörigrum som de till all lycka har. Dessutom ligger de bredvid intensiven där farsan låg. Det kunde dock inte vara ett mer deprimerande ställe att bo på, speciellt när både morsan och jag vaknade av en kvinna som grät högt både på natten och morgonen.

Det är verkligen för jävligt att det enda sättet att hålla sig informerad om hur den anhöriga mår är att ringa och prata med sköterskorna några gånger om dagen (har man tur så kan de till och med svenska) eller använda alla sina besparingar och bo på hotell.

Sagt och gjort, dagen efter tog vi tåget ner till Hesa där vi bytte till Åbo-tåget (så otroligt omständigt när det inte går direkttåg ner till Åbo). 6 timmar senare var vi framme i Åbo och kunde hälsa på farsan. De flesta är väldigt finska på sjukhuset och även om de försökte prata så fick man säkert inte helt uttömmande svar eftersom de helt enkelt inte kunde tillräckligt bra svenska. De försökte, och det lyfter jag på hatten för, men ibland räcker det inte ända fram.

Jag åkte tillbaka till London på onsdag medan morsan stannade kvar och när jag ringde henne på kvällen så berättade hon att farsan äntligen vaknat. På skärtorsdagen körde min bror ner från Vasa för att hämta morsan (alla tåg och bussar var fullbokade) men två dagar senare var hon tillbaka i Åbo. Farsan hade sluppit röret i halsen men han hade svårt att kommunicera med sköterskorna och läkarna och de hade svårt att förstå honom eftersom han ännu var svullen i halsen efter röret plus att han i sitt förvirrade tillstånd bara pratade dialekt. Farsan är en extremt extrovert person och lever upp när han kan prata med människor. Morsan tyckte så synd om honom att han skulle behöva ligga och stirra i taket utan att kunna kommunicera med någon så på påsklördagen tog morsan en buss från Vasa ner till Åbo. Där har hon nu varit sedan dess. Tack vare att de inte utfört några operationer över påsken så har hon kunnat bo i anhörigrummet men det är verkligen inte det ultimata att bo i ett vitt och kalt rum utan fönster. Dessutom vara sjukhusrestaurangen stängd hela påsken. Det börjar också gå henne på nerverna att det är så få som kan prata svenska och läkarna rycker bara på axlarna när hon frågar något eftersom de inte kan prata tillräckligt bra svenska.

Imorgon bär det emellertid äntligen av till Vasa centralsjukhus med ambulans och morsan har fått lov att följa med i bilen. Där kommer farsan troligen att få stanna kvar i 2 veckor för rehabilitering. Efter att ha sovit i 8 dagar har muskelstyrkan i benen försvunnit helt. Det känns lite ironiskt att själva hjärtoperationen gick som på räls men istället är det allt annat som krånglat.

Jag önskar verkligen att alla de som arbetade för att hjärtoperationerna skulle flyttas från Vasa får uppleva den råa verkligheten; att åka ensam ner till sjukhuset, ligga två veckor och bara kunna kommunicera med några få som kan svenska och få begränsat med besök eftersom de anhöriga inte har råd och/eller tid att åka 6 timmar till Åbo och bo på hotell. Jag tror på karma så jag är övertygad om att de får smaka på sin egen medicin förr eller senare.

Här kommer några bilder från när jag var hemma, och naturligtvis är Elvis på hälften av dem.
Så här långt kom han innan han måste lägga sig och vila efter att ha sovit i min säng:-)
Vädret var deprimerande värre, grått, grått och mer grått ...
... eller vitt, inte mycket roligare,
Så här ser det ut i London, syrenerna i full blom.
Nu får vi hoppas att farsan återhämtar sig snabbt när han kan göra det på "hemmaplan". På Vasa centralsjukhus kan de både prata svenska och dialekt.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...